Jag heter Theresia, jag är 18 år och går mitt sista år på gymnasiet. Jag älskar att vara med mina vänner, gå ut, ta långpromenader med min hund och att baka surdegsbröd. 

Men surdegsbröd, varför?

Ganska otippat va? Jag är nog en av ytterst få tonåringar, eller nej, människor överhuvudtaget, som faktiskt går upp en lördag och matar en surdeg. Men varför är det så? Är det occolt att kunna arbeta fram något som de allra flesta tycker är riktigt gott? Är det jobbigt att hälla lite mjöl och lite vatten i en bunke, röra om och låta stå i fyra dagar för att sedan göra samma sak? Eller är det helt enkelt så att surdeg är äckligt?
Tycker ni att det är så, så förstår jag det. Jag har varit där jag med. 
Jag kommer så väl ihåg första gången jag och mina klasskompisar skulle starta en surdeg, vi tänkte inte bara, utan vi sa "öööööööhm, okeeeej.. haha, detta var ju spännande." Coola som vi är.. "Vi går visserligen bageri och konditori, men detta för att lära oss om snygga tårtor, inte om att blanda mjöl med vatten och låta det stå och jäsa.", "Hur ska det ens kunna jäsa utan jäst?", "Asså jag tycker att detta är.."
Ah, ni fattar. Vi tyckte inte om det, helt enkelt. Men det ingick i utbildningen så det var bara att bita ihop när det var dags att öppna locket på hinken efter en vecka, och den fruktansvärt fräna doften spred sig i vårt annars så väldoftande bageri. 
Det var inte roligt med surdeg, det luktade bara illa, och efter att ha klargjort detta för vår lärare ansåg han att det inte behövdes mer av detta på schemat. Vi slapp, jippi!

I två år lärde jag mig oerhört mycket om mazariner, chokladbollar, vaniljmunkar, budapestbakelser, prinsesstårtor, schwarzwald.. ja, jag hade kunnat fortsätta hela dagen, men kort och gott; jag lärde mig om så mycket roliga saker, och jag blev bra på det. 
När tvåan var slut, sommarlovet över och det var dags att börja mitt tredje och sista år på bageri- och konditoriutbildningen, var det inte bara detta som var spännande, nej, nu skulle vi få ha fyra veckors praktik och jag skulle göra min i Göteborg, städernas stad! (Jag föddes där, så jag älskar den staden mer än något annat) 
Jag var så exalterad, jag hade fixat boende och en praktikplats som verkade superduper! Efter några veckor i skolan var det då dags att åka och utföra praktiken, och helt plötsligt kände jag mig inte lika taggad längre, bageri var visst inte så kul.. Men skam den som ger sig (jag hade ju inte speciellt mycket till val, biljetten var redan köpt och boendet fixat), så jag satte mig på tåget, och detta ångrar jag inte för fem öre.

Varje morgon åkte jag samma buss som en av konditorerna som arbetade på platsen jag utförde min praktik, och vi hade en halvtimmes färd framför oss, så vi pratade och lärde känna varandra, jag berättade om hur det går till på min skola och vad jag tycker om att baka och producera. Ett återkommande ämne från hennes sida var surdeg, för det var vad denna konditor egentligen brann för. Och oj, hon var passionerad. Varje dag fick jag höra om nya recept hon provat, recept hon kommit på själv, om misslyckanden och om hur hon skapat något hon borde vunnit pris för. 
Jag måste erkänna att jag till en början mest bara låtsades vara intresserad, man måste ju vara artig. Men efter att ha lyssnat på henne, och framför allt se henne berätta om hur mycket hon älskar detta (ni skulle sett henne, hennes ögon glittrade och hon var stolt, detta var hennes liv) så spetsade jag öronen lite grann, jag öppnade mina ögon och bad om att få vara med surdegsbagaren på min praktikplats i några dagar, det kan ju inte skada att ge det en chans, eller hur? Att varje dag höra min nyfunne vän konditorn berätta om surdeg, och att sedan komma till jobbet och mellan 06:00 och 13:30 stå och baka surdegsbröd kan tänkas bli för mycket, men icke då. Jag insåg att det fanns en helt ny värld av roliga bröd, bröd med nötter, bröd med oliver, bröd med frukter, ja, i stort sett vad du önskar och känner för just då! 
Och vet ni vad det bästa var? Denna värld öppnades så enkelt, allt jag behövde göra var att ta två minuter, sätta en surdeg och jag var fri att skapa vad jag ville inom detta. 
Så nu välkomnar jag dig in i min värld 

- en värld av surdegsskoj!